Läs och begrunda Peter Jonegårds renovering av SWE 320!

(Peter har en båt till som väntar på att också fixas till.)

Inledning
Jag fick ett sug efter segling efter ett långt uppehåll från optimist, e-jolle och vindsurfing. Tillfälligheter fick mig att hitta klassen och S606K och så 2011 slog jag till på en Blocket-annons på två(!) 606:or, ej ombyggda – nr. 320 och nr. 545. En rigg, en vagga, en trailer och några demonterade beslag ingick i köpet. Jag bestämde mig för att börja med den mest slitna, 320, som bland annat hade några fula lagningar undertill och som på drygt en meter på varje sida helt saknade de flänsar som utgör fogen mellan skrov och däck.

Med hjälp av ett par renoveringshistorier på nätet, bl.a. en dansk, skrev jag ihop en lista över vad jag trodde att jag behövde göra och vad jag behövde köpa. Eftersom jag kunde ha båtarna hos min bror, 20 mil bort, så har listan varit en förutsättning för att kunna förbereda renoveringsresor och orka dra igång igen. Jag delar gärna med mig av hela listan och svarar på frågor som inte besvaras i texten nedan.

Roder
Säljaren hade limmat ihop furu- och ekstavar till roder och sågat ut konturen. Eftersom jag gärna grottar ner mig så läste jag på nätet, bl.a. Pelle Lindells tankar om roder. Säljarens ämnen till rodren var 28 mm, smalare än Pelles mall, så gjorde jag egna mallar. På airfoiltools.com genererade jag NACA-serier för de fyra kordorna som är utmärkta på ritningen (28/286 -> NACA 0010 … 28/471 -> NACA 0006). Jag tog hem serierna, gångrade fram koordinaterna i ett kalkylark och skapade sedan kurvor av dem i programmet Illustrator.

Jag skrev ut kurvorna, klistrade på kartong och sen var det bara att märka ut centrum längs ämnenas kant och börja elhyvla, kolla mot mallarna, markera var mer skulle tas bort och elhyvla igen.

En handhållen bandslip var användbar i slutet. Det tog ungefär en dag. Sen lade jag två lager 300 gr väv med epoxi, svept över rodrets framsida så att väv mötte väv den bakersta centimetern för så tunn bakkant som möjligt.

Det var ett lagom litet projekt för att bekanta sig med plastning, som jag aldrig hållit på med förut. Efter lite spackel, slipning och några lager epoxi var jag nöjd med rodren. Jag ritade roderbeslag som Ron på Larssons Plåt gjorde till verklighet senare, tillsammans med mastfot, skotpiedestal, fäste för maststöttan mot durken och fästen för relingslisten. På en cykelaffär fick jag ett snabblås som klämmer åt runt den löstagbara rorkulten, vilket fungerar oväntat bra.

Rensning av innerskrov
För att få loss kölen lyfte jag båten från trailern i fyra spännband, med en bräda på var sida kölen så att den inte skulle välta.

Sen var det bara att gå loss med vinkelkap och -slip och diverse tillhyggen för att få bort allt invändigt ner till ytterskrovet.

Min plan var att ha en byggvagga men jag insåg att jag ändå skulle behöva slipa-spackla-slipa skrovets utsida så jag formade lokalens jordgolv, lade lite madrasser och mattor ovanpå och sänkte ner båten på det. Jag tror inte att skrovet fick några bucklor av det. För att undvika att hela båten deformerades när jag tog bort däcket så passade jag till brädor tvärskepps på båtens bredaste ställe och skruvade fast ändarna genom två stora hål som nån tidigare ägare hade gjort där.

Innermodul
Jag och min far lastade byggmaterial, verktyg och skydd och for ner till Stenungsund där vi skulle skapa två balksystem och två durkar i lånade formar. Vi satte igång med första durkens gelcoat kl 16 dagen vi anlände. Sedan jobbade vi vått-i-vått till kl 05 och missade, med god marginal, incheckningen till det mysiga vandrarhemmet vid havet där vi skulle bo. Vi sov ett par timmar i bilen på parkeringen, planerade om lite grann och fyra långa arbetsdagar senare for vi hem, väldigt nöjda.

Jag hade läst om plastning på form i en bok på nilsmalmgren.se och på 606-forbundet.se-TEKNIK så det var lätt att göra framsteg under tiden, så tidigt i plastarkarriären. Jag har inga särskilda tips att ge förutom att det fungerade väldigt bra att plasta bara 1 lager väv i balkformen. Det gjorde det lätt att senare passa till balkarna mot insidan av skrovet, med sax.

För att få en plan ovansida tejpade jag fast brädor på balkarna. Jag mätte mot relingsflänsen så att durken skulle hamna i enlighet med klassregeln, men märkte också ut några punkter av vattenlinjen på skrovets insida, med hjälp av en slang med färgat vatten, eftersom jag ville vara säker på att durken skulle hamna strax ovanför vattenlinjen. Märkena var också ett stöd när det gällde att centrera balksystemet i båten. Hålen för kölbultarna var såklart också en referens för var balksystemet skulle hamna.

När balkarna passade bra plastade jag, enligt en bygginstruktion, så att främre balkens främre sida bildade ett tätt skott och plastade ett stöd som för däcksstöttans kraft ner mot skrovet. Jag geggade även fast aluminiumbitar med spackel av epoxi och mikroglasballonger på balkarnas undersida.

När detta hade härdat blandade jag mer spackel och lade det i skarven mot skrovet, extra mycket under det täta skottet och stödet. När jag hade remsat fast balkarna mot skrovet i det blöta spacklet byggde jag på dem för att komma upp i rätt glasmängd enligt klassregeln. I lådan som bildas av balkarna kring kölbultarna lät jag glasfiberväven löpa ner, över skrovet och upp på nästa balksida. Med tanke på allt material jag tidigare hade rensat bort från det här området plastade jag några extra lager väv. Därefter passade jag till durken, borrade och gängade hål för hängbandsfästen, lade tätningsmassa på balkarna och drog durken på plats med hängbandsfästena.

Sen remsade jag fast durken mot skrovet och gjorde skarven slät och tät med spackel. Efter lite lagning av skador och mängder av hål i däcket monterade jag tillbaka det. Det funkade bra att dra ihop skarven med trallskruv och små bitar av MDF eller plywood med hål i. När plasten hade härdat bytte jag skruvarna mot popnit och slipade skarvens utsida slät.

Lackning
Planen var att segla säsongen 2018 i en båt som tålde vatten men som var under utveckling. Jag var bl a fortfarande osäker på var beslag skulle sitta. Men jag blev inte seglingsklar så när jag missat den säsongen bestämde jag mig för att lacka om båten. Efter efterforskningar på nätet och i bekantskapskretsen föll valet på polyuretanfärgen Double Coat från De IJssel via Hedbergs Industri, som rekommenderade utförandet med sex lager epoxi under vattenlinjen samt tre lager epoxi och tre lager Double Coat på fribord och däck. Hedberg hjälpte även till med tillbehör, åtgång och tips kring målningen. Det var lite stressigt, med skumrollers som löses upp av färgen och att snabbt blanda ny färg när det behövdes. Jag höll till i ett garage och kunde styra temperaturen så att det var lagom svalt när jag målade och varmt på nätterna – så att färgen härdade tillräckligt för att kunna ta bort eventuella knottror, mattslipa och måla nästa lager senare samma dag. Jag slapp också helt problem med luftfuktighet. På durken och ränderna på däcket rollade jag en antislip-färg från Hempel som jag hade sen tidigare.

Att få på relingslisten var ett jobb för två personer, liksom många andra saker också har varit. För att kunna få till en snygg böj runt fören skar jag bort tårtbitar i listens ovan- och underkant. Det visade sig vara onödigt och inte så snyggt. Däremot blev blecken som håller fast relingslisten väldigt bra. Jag satte dem ett par centimeter framför relingslistens slut, vilket gör att det är gummi längst ut i hörnet.

Tidsåtgång

Räknar man bort torktider, inköp och funderingar så har jag lagt ungefär 30 arbetsdagar på renoveringen.

/Peter